Arkiv November 2007

Bli en vinnare med Starkeys Jultävling, som startar på måndag

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Starkey



Inte nog med att man blir en vinnare genom att använda Starkeys hörapparatsfamilj Destiny och anpassningsprogramvara Inspire OS, utan nu kan man dessutom ta chansen att göra en god gärning genom Starkeys jultävling som startar på måndag. Varje vardag från den 3 december till den 21 december kommer det att presenteras två frågor.

Varje tävlingsdag så dras en vinnare bland de inkomna rätta svaren. Vinnaren per tävlingsdag vinner en cancerfondslott, så inte nog med att man har chans att vinnna, man gör också en god gärning. När tävlingsperioden är slut, utses en totalvinnare som vinner något som hjälper dig och/eller tomten att hitta rätt. Tävlingen är öppen för audionomer och tekniker verksamma vid landstingets och privata klinker.

Vi har skickat ut tävlingslänken via mail. Skulle det vara så att du inte fått denna via mail kan du kontakta oss genom att maila på:
"info snabel-a starkey punkt se". Du som har fått mailet, vidarebefordra detta gärna till dina kollegor.

Fullständiga tävlingsvillkor återfinns på tävlingshemsidan.

Med tillönskan om en glad och mysig första advent

Starkey

(4 kommentarer )

---

Att födas döv

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Ur nyhetsflödet

I en artikel i SVD på nätet står att läsa om Amanda som föddes döv. Artikeln tar upp om att det var svårt för hennes föräldrar att acceptera detta. Sedan fick de kontakt med en annan familj som var i samma sits som gav stöd och hopp.

Amanda fick sitt första CI vid ett års ålder och sitt andra CI på det andra örat vid tre års ålder. Hon har ett tal som är jämförbart med jämngamla och gillar att sjunga. Nu går hon på en förskola för normalhörande och längre fram vill Amandas föräldrar att hon ska gå i en vanlig skola, men är ändå nervösa för om hon kommer att hänga med.

Läs hela artikeln:
"Vi ville ge henne allt som hörande har", svd.se, 2007-11-26 kl: 08:16

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Mer från Katrin

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Gästbloggare

Katrin, vår kära gästbloggare, har fullt upp med att dels gästblogga hos oss samt att hon hinner med att skriva krönikor för Hallands Nyheter. Hon skriver på ett lättläsligt sätt som fångar ens uppmärksamhet och man läser det hela med ett leende.

Hennes senaste krönika på Hallands Nyheter handlar om att det kan finnas fördelar för någon att vara tillsammans med någon som hör dåligt. Det handlar om att slippa jobbiga försäljare, om sambons intresse för ny teknik, hur man gör för att göra sig hörd till för någon som är hörselskadad och annat skoj som hon plockar upp på ett roligt sätt.

Läs krönikan själva på:

Han kan snarka bäst han vill, Hallands Nyheter, 2007-11-09

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Axtorna, 20 oktober 1565

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Kanonerna smäller och krutröken slickar den grå himlen när danskarna besegrar svenskarna i ett av de största slagen i Nordens historia. Kvinnorna i trossen springer in med skramlande kärror på slagfältet för att hjälpa sårade. Några av dem skär upp magsäcken på stupade soldater och därinne glimmar det till av svalda guldringar och mynt som de girigt rafsar åt sig.

Det är det största fältslaget i Nordiska sjuårskriget (1563-70) och ändå är det inte förrän på senare år som slaget har börjat få en plats i historieböckerna.

Svenskarna förlorade alltså slaget trots att de var fler till antalet. Kanhända ligger förklaringen i att den danska hären till en stor del bestod av tyska yrkessoldater med ett skickligt rytteri.

442 år senare spelas slaget upp av ideella deltagare på plats i ett kylslaget Axtorna. Brorsan är en tapper pikenerare i Östgöta kompani och efter en modig insats faller han proffsigt ned på marken bredvid sin fem meter långa pik.
Själv är jag med i trossen men några magar skär vi inte upp. Istället halkar man omkring i leran och håller upp den kliande yllekjolen så man inte faller pladask över någon intet ont anande soldat. Hela tiden dyker en tanke upp i huvudet ’oj vad bra jag hör!’ när kanonerna avfyras och alla hoppar till. Manickerna är tryggt avstängda så visst är det ohälsosamt höga ljud det är frågan om. Och det var nog bra mycket högre under det riktiga slaget. Hörde de lomhörda danskarna någonting alls när krutröken väl lagt sig och de skulle skåla för segern?


Det moderna slaget slutade med att danskarna och svenskarna gick och tog sig en kaffe tillsammans. Tänk om alla krig kunde sluta så?

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Änglarnas stad

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


CSUN, California State University of Northridge, ligger inbäddad bland vajande palmträd i Los Angeles. År 2001 kom jag dit som elev. Då hade skolan cirka 33 000 elever och ungefär 250 var döva/hörselskadade som gick integrerat i vanliga klasser. Man fick välja mellan teckenspråkstolk eller skrivhjälp och då jag inte kunde teckna ASL (American Sign Language) valde jag skrivhjälp.


Läraren hade nyss sparkat igång lektionen med en lång utläggning om att man måste komma i tid, då dörren slogs upp och in trippade min skrivhjälp: en Pamela Andersson look alike med en stor väska på hjul.
Hon blinkade åt mig, där man satt ytterst på första raden (tingad plats åt disabled people) och tog fram två laptop ur väskan. Hon kopplade ihop dem och satte den ena på bänkskivan framför mig. Den andra satte hon på ett litet bord, skrev någonting med sina långa, blodröda klonaglar och på min skärm dök det upp: Hi babe, is this working?

Under lektionen skrev hon ned allting blev sagt och skickade det sedan till min emailadress. På kvällen kunde jag i lugn och ro läsa igenom vad som sades under lektionen. En gång stod det mitt bland tunga psykologiska termer (someone just farted) så Pamela var ambitiös.
Fast det innebar också att man vid dåligt provreslutat inte kunde skylla på att man missat vad som sagts...

(1 kommentar )

---

Hårcellen Ellen hjälper till att förklara hörseln

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Ur nyhetsflödet

På Gotland spelades musikföreställningen "Huller om Buller med Tone och Poff", vilken bjöd på en resa in i örat för förskolebarnen. Där fick de bland annat träffa och trösta hårcellen Ellen som råkat ut för höga ljud. Musikföreställningen baserar sig på utbildningsmaterialet Huller om Buller. Förutom Ellen träffar de även tre andra vänner och oljudsväktarna, Tone, Poff och Ljudo, som ska försöka att få såväl barn som pedagoger att upptäcka och utforska både ljudvärlden och vår hörsel.

De som står bakom föreställningen är Artister och musiker mot tinnitus, AMMOT, som funnits sedan 1999.

Läs artikeln:
Hårcellen Ellen behöver tröst, www.gotlandska.se, 2007-10-31 kl: 10:12

För att läsa mer om AMMOT samt om föreställningen
"Huller om Buller med Tone och Poff":
AMMOTS hemsida om föreställningen

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Vi kan träna vår hjärna i hur kapacitet ska fördelas

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Ur nyhetsflödet

I en artikel i SvD nyligen står att läsa att dirigenter som har tränade "musiköron" lättare kan ha kvar större kapacitet i syncentrum då de koncentrerar sig på musik än icke musiktränade. Vi "normala" människor blundar ofta för att koncentrera oss på något ljud extra mycket och detta är enligt artikeln ett sätt att omfördela kapacitet, dvs från syncentrum till hörselcentrum. Det går alltså att genom träning lära hjärnan hur kapaciteten ska fördelas.

Läs hela artikeln:
Musik förändrar hjärnan, www.svd.se, 2007-11-05 kl: 09:57

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Happy Halloween? (Okej, någon dag sent. Reds.anm.)

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Idag satt jag på jobbet och karvade ur en pumpa. Ungarna pep av förtjusning när de fick stoppa ned händerna och röra om i innanmätet. Då minns jag ett annat sorts tjut, mer åt illtjutshållet.



Vi var ett kompisgäng som åkte till Haunted House för att få lite Halloween känsla mitt bland alla tentor. Först stod man i kö i evigheter utan en toalett i sikte och just när man tror att man inte kan hålla sig längre, är det dags att gå in i det fallfärdiga spökhuset.
Mörka gångar, fladdrande spindelnät, plötsliga hesa skratt och ett pistolskott. Plötsligt känner du hur någon blåser på din nacke och det är inte din kompis, för hon går framför dig. Istället är det ett stirrande monster med blodiga tänder och taskig andedräkt. Ljusspel, springande fotsteg, allt möjligt och omöjligt poppar fram ur golvet, väggarna och taket. Man går på led men ändå i sin egen värld och fastän man är beredd, så hoppar man ändå högt när en iskall hand griper tag om ens ben.

Så kommer man ut i en vildvuxen trädgård med statyer, knotiga träd och en tjock dimma som river i halsen. En skugga springer förbi och vänta lite, hade den inte sitt huvud under armen? Någon skriker med jämna mellanrum, en uggla hoar och plötsligt är man ute ur Haunted House. Vi skrattar generat, tsss, det var väl ingenting! Då hörs ett isande skrik, alla stirrar mot utgången och snart dyker en ilsken kvinna upp – krypande - med fuskspindelnät över hela kroppen.

Hon hade tyvärr snubblat i mörkret och stukat fötterna så allvarligt att hon inte kunde gå. När hon försökte få hjälp av två okända kvinnor genom att ta tag i deras ben, slog de henne med handväskorna då de trodde att hon tillhörde showen...
Man får nog mer Halloweenkänsla av att det skvätter pumpfrön och geggamojs över bordet.


(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---