Gästbloggare

Ett sista blogginlägg från Katrin. I alla fall för denna gång!!

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Gästbloggare



Katrin Money, fd Svensson, är en kär gästbloggare hos oss på Starkey. Nu kommer här vad som troligen är hennes sista blogginlägg, men man ska aldrig vara så säker. Kanske vi har turen att få se henne snart hos oss igen med nya och roliga inlägg. Vi har haft stort nöje av hennes texter och tackar Katrin för det arbete hon lagt ner och som vi hoppas har varit till nytta och nöje för fler där ute.
---------------

Ja gott folk, nu är det sista gången som jag skriver här!

Jag har nu haft Hugin och Munin ett tag och berättat om dem allt eftersom.

Läs hela Katrins sista inlägg:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Hallå där!! - del 2

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Läs fortsättningen på första delen om bröllopsbestyr och planering.

Läs hela inlägget:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Hallå där!! - del 1

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare



Hoppas ni alla har en underbar sommar och tar tillfället i akt att slappa i hängmattan. Det var ett tag sedan jag själv låg där med en bra bok...

Att planera ett bröllop även om det skall vara litet och enkelt är inte så enkelt i praktiken. Det är en herrans massa detaljer som skall lösas. I princip måste man gå igenom varenda minut under bröllopsdagen och sånt är trist om man inte älskar att planera. Det gör inte jag. Det gör inte sambon. Så vi lastar över en hel del på släkten som vackert får knyta ihop trådarna istället...

Läs hela inlägget:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

På det heliga berget - del 2

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare



Puh, tur att man var vältränad på den tiden och kunde stoppa ett otrevligt fall genom att låsa lårmusklerna. Två gånger till under natten önskade jag att jag var man.

Läs hela fortsättningen:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

På det heliga berget - del 1

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare



När man ändå befinner sig i Tokyo kan man lika gärna klättra uppför Fuji, eller hur?

Annonserade i Tokyo Classified efter en klätterkompis och bland svaren valde jag ut den sportige studenten Jon från Tahiti. Med en ängslig svåger i bakhasorna och plan A i huvudet (om Jon är ett perverst pucko, spring!) kom jag fram till det stora shoppingcentret där vi skulle träffas.

Läs hela den fösta delen:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Bättre prat läge

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Gästbloggare



Igår hände följande:
En liten pojke tittar på när jag och en kollega pratar. Plötsligt pekar pojken på kollegans bröst och säger glatt: Stoooooora bröst! Sedan tittar han på mig, nickar bekymrat: Smååå bröst. Samma som pappa!

Läs hela inlägget:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Dagis

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


-Jobba inom skolomsorgen?
Absolut inte! Jag skulle ju bli stuntkvinna och hoppa från brinnande hustak enligt upprepade tester hos studievägledaren. Visst hamnade jag faktiskt i Hollywood och var med en film i typ två sekunder, där jag skulle skrika och snyfta, för vi låtsades att flygplanet höll på att störta. Som tur är ser man bara mina ben och nu för tiden jobbar man...just det, på en hörselförskola!

Läs hela blogginlägget:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Mupp i USA

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Min vän Sara är gravt hörselskadad och läser på läpparna. Hon var tre år när hon fick sina första hörapparater som hennes föräldrar betalade ungefär 5000 dollar för (i dagens valuta är det cirka 32 000 kronor).

Läs mer om hur det kan vara att vara hörselskada i USA:

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Buffy the Vampire Slayer

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Det var en gång en tv-serie som jag hade hört talas om men aldrig tittat på själv. Ändå hamnade man en dag på inspelningsplatsen: ett ruffigt industriområde i Los Angeles, i en enorm, välbevakad lagerlokal fanns Buffys liv; kulisser, möbler, sladdar, filmkameror, gigantiska strålkastare och naturligtvis, alla som jobbade där.

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Var plats har sin jul

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


´Vi ska baka julkakor!´ utbrast min vän och strålade ikapp med sin familj i deras trendiga kök.
Som student i LA och boende i en liten, sunkig studentlgh med tre andra tjejer var nudlar det mest avancerade som tillagades. Nu blev man vimmelkantig av tanken på doften av julbak, mjöliga händer, varma pepparkakor och tegelstenskänslan i magen av att ha ätit alldeles för mycket deg.

Det var den tjugoandra december och genom panoramafönstret såg man det glittrande havet där vi för mindre än en timma sedan hade paddlat på surfbrädorna och sett delfiner lekhoppa i det blå.

Nu stod man i shorts och linne medan den köpta kakdegen togs fram ur kylskåpet: en tjock, inplastad korv som raskt blev avskalad för att sedan skäras i jämna bitar, några snabba svep med kaveln, fram med kakmåttet för att göra stjärnor, på med lite glasyr, dutta på strössel i grönt, rött eller vitt och in med plåtarna i ugnen.

Vi hann knappt ta på oss tomteluvorna innan ugnen pep och förkunnade att årets julbak var över. ´Visst är vi duktiga!´ sade mamman medan Bing Crosby sjöng White Xmas i bakgrunden. ´För om vi var riktigt lata skulle vi köpt färdiga kakor i affären.´



Vi käkade upp de artificiella kakorna i skuggan på terrassen och färgen från strösslet satt kvar på tungan i två dagar.

Efter lunch åkte vi in till Rodeo Drive; svindyr shoppinggata i Beverly Hills och har du sett Pretty Woman, så vet du vad jag menar. Lyxbilar, välfrisserat rikemansfolk, size zero, röda rosetter i palmträden, låtsassnö i skyltfönstren, sjungande Santa Claus med klonade renar på rad, äggtoddy och Mark Wahlgren som strosade in i Calvin Klein affären.

Vi gick in på Tiffany´s och min plånbok fick skrämselhicka av alla nollorna på prislapparna. I affären köpte en hel familj; mamma, pappa och två tonårsbarn glittrande julklappar till sig själv för en fantasisumma. Dessutom hade alla fyra varsitt, präktigt, vitt bandage över näsan. Kanske var Michael Jackson näsorna en tidig familjejulklapp?

Näe, det blev inget fanatiskt julshoppande på Rodeo Drive denna gång. Vi körde vidare till LAX och några timmar senare lyfte planet mot Europa. Nästa dag landade jag mitt i ett kaosartat snöoväder i Landvetter och häpnade över att allt såg så...så ÄKTA ut!

Och vet ni vad? Äkta är bäst.

Önskar er alla en riktigt


(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Var ist das micken?

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Hörselförskola, hörande grundskola, hörselgymnasium, hörande ja...vaddå? Omedvetet följde jag nog traditionen med varannan gång hörselskola och varannan gång hörande skola, för jag hamnade på Goethe Institutet i Tyskland.

» Läs mer

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Mer från Katrin

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Gästbloggare

Katrin, vår kära gästbloggare, har fullt upp med att dels gästblogga hos oss samt att hon hinner med att skriva krönikor för Hallands Nyheter. Hon skriver på ett lättläsligt sätt som fångar ens uppmärksamhet och man läser det hela med ett leende.

Hennes senaste krönika på Hallands Nyheter handlar om att det kan finnas fördelar för någon att vara tillsammans med någon som hör dåligt. Det handlar om att slippa jobbiga försäljare, om sambons intresse för ny teknik, hur man gör för att göra sig hörd till för någon som är hörselskadad och annat skoj som hon plockar upp på ett roligt sätt.

Läs krönikan själva på:

Han kan snarka bäst han vill, Hallands Nyheter, 2007-11-09

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Axtorna, 20 oktober 1565

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Kanonerna smäller och krutröken slickar den grå himlen när danskarna besegrar svenskarna i ett av de största slagen i Nordens historia. Kvinnorna i trossen springer in med skramlande kärror på slagfältet för att hjälpa sårade. Några av dem skär upp magsäcken på stupade soldater och därinne glimmar det till av svalda guldringar och mynt som de girigt rafsar åt sig.

Det är det största fältslaget i Nordiska sjuårskriget (1563-70) och ändå är det inte förrän på senare år som slaget har börjat få en plats i historieböckerna.

Svenskarna förlorade alltså slaget trots att de var fler till antalet. Kanhända ligger förklaringen i att den danska hären till en stor del bestod av tyska yrkessoldater med ett skickligt rytteri.

442 år senare spelas slaget upp av ideella deltagare på plats i ett kylslaget Axtorna. Brorsan är en tapper pikenerare i Östgöta kompani och efter en modig insats faller han proffsigt ned på marken bredvid sin fem meter långa pik.
Själv är jag med i trossen men några magar skär vi inte upp. Istället halkar man omkring i leran och håller upp den kliande yllekjolen så man inte faller pladask över någon intet ont anande soldat. Hela tiden dyker en tanke upp i huvudet ’oj vad bra jag hör!’ när kanonerna avfyras och alla hoppar till. Manickerna är tryggt avstängda så visst är det ohälsosamt höga ljud det är frågan om. Och det var nog bra mycket högre under det riktiga slaget. Hörde de lomhörda danskarna någonting alls när krutröken väl lagt sig och de skulle skåla för segern?


Det moderna slaget slutade med att danskarna och svenskarna gick och tog sig en kaffe tillsammans. Tänk om alla krig kunde sluta så?

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Änglarnas stad

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


CSUN, California State University of Northridge, ligger inbäddad bland vajande palmträd i Los Angeles. År 2001 kom jag dit som elev. Då hade skolan cirka 33 000 elever och ungefär 250 var döva/hörselskadade som gick integrerat i vanliga klasser. Man fick välja mellan teckenspråkstolk eller skrivhjälp och då jag inte kunde teckna ASL (American Sign Language) valde jag skrivhjälp.


Läraren hade nyss sparkat igång lektionen med en lång utläggning om att man måste komma i tid, då dörren slogs upp och in trippade min skrivhjälp: en Pamela Andersson look alike med en stor väska på hjul.
Hon blinkade åt mig, där man satt ytterst på första raden (tingad plats åt disabled people) och tog fram två laptop ur väskan. Hon kopplade ihop dem och satte den ena på bänkskivan framför mig. Den andra satte hon på ett litet bord, skrev någonting med sina långa, blodröda klonaglar och på min skärm dök det upp: Hi babe, is this working?

Under lektionen skrev hon ned allting blev sagt och skickade det sedan till min emailadress. På kvällen kunde jag i lugn och ro läsa igenom vad som sades under lektionen. En gång stod det mitt bland tunga psykologiska termer (someone just farted) så Pamela var ambitiös.
Fast det innebar också att man vid dåligt provreslutat inte kunde skylla på att man missat vad som sagts...

(1 kommentar )

---

Happy Halloween? (Okej, någon dag sent. Reds.anm.)

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Idag satt jag på jobbet och karvade ur en pumpa. Ungarna pep av förtjusning när de fick stoppa ned händerna och röra om i innanmätet. Då minns jag ett annat sorts tjut, mer åt illtjutshållet.



Vi var ett kompisgäng som åkte till Haunted House för att få lite Halloween känsla mitt bland alla tentor. Först stod man i kö i evigheter utan en toalett i sikte och just när man tror att man inte kan hålla sig längre, är det dags att gå in i det fallfärdiga spökhuset.
Mörka gångar, fladdrande spindelnät, plötsliga hesa skratt och ett pistolskott. Plötsligt känner du hur någon blåser på din nacke och det är inte din kompis, för hon går framför dig. Istället är det ett stirrande monster med blodiga tänder och taskig andedräkt. Ljusspel, springande fotsteg, allt möjligt och omöjligt poppar fram ur golvet, väggarna och taket. Man går på led men ändå i sin egen värld och fastän man är beredd, så hoppar man ändå högt när en iskall hand griper tag om ens ben.

Så kommer man ut i en vildvuxen trädgård med statyer, knotiga träd och en tjock dimma som river i halsen. En skugga springer förbi och vänta lite, hade den inte sitt huvud under armen? Någon skriker med jämna mellanrum, en uggla hoar och plötsligt är man ute ur Haunted House. Vi skrattar generat, tsss, det var väl ingenting! Då hörs ett isande skrik, alla stirrar mot utgången och snart dyker en ilsken kvinna upp – krypande - med fuskspindelnät över hela kroppen.

Hon hade tyvärr snubblat i mörkret och stukat fötterna så allvarligt att hon inte kunde gå. När hon försökte få hjälp av två okända kvinnor genom att ta tag i deras ben, slog de henne med handväskorna då de trodde att hon tillhörde showen...
Man får nog mer Halloweenkänsla av att det skvätter pumpfrön och geggamojs över bordet.


(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

PANG, BOM och tystnad

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Fjärde juli är en viktig dag om man är amerikan. Kanske inte så mycket för det patriotiska numera utan för möjligheten att smälla fyrverkerier lagligt. Iallafall för min sambo som alltså kommer från USA.
Sambon kom hem med två kassar fulla med smällare och raketer. (Cheapy is great!)
Vi ville inte riskera att bli vräkta från vår lgh så istället åkte vi hem till mina föräldrar som bor på landet. Jagade in katten i huset och i samma stund fyrade sambon av den första smällaren. Då klippte hörapparaterna av ljudet, tack och ridå.
Jag hade faktiskt tänkt att jag skulle vara förståndig och stänga av dem men blev alltså stående med armen halvvägs i luften medan himlen exploderade i allehanda färger. När spektaklet var över och röken skingrades, dök sambon upp med glittrande ögon och håret på ända.
- AWESOME!
Nu fungerade hörapparaterna som vanligt och därmed vet jag att de skyddar mig mot allt ont, som höga ljud, vampyrer och meteoriter.

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Vad sj _ ton är d_ här?

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Stod i mammas skolmuseum och berättade för nya besökare om skolans historia. Plötsligt hörde jag mig själv låta sähär:
...och _ på väggen _ ni en _ .
Vissa ord försvann. Blev susande tyst i öronen mellan varven. Hade jag fått vatten på dem?

En korpulent dam hade en fråga:
H - många? Alla stirrade. Jag stirrade tillbaka. Hjärnan arbetade för att fylla i det som jag inte hade hört. Näe, det gick inte.
Vad sade du? undrade jag och log. ’Jo’ började damen ’hur _ barn _ det totalt _ ?’
Aha. -Jo, det varierade från år till år. Fast i genomsnitt var de tjugo skolbarn under ett läsår.

Tack och lov var visningen snart över. Glappandet blev värre för varje stund. Irriterad synade jag hörapparaterna. Pappa undrade om det var batterierna?

Klart det inte är batterierna, sade jag. Fem minuter senare insåg man skamset, visst var det batterierna. Hade faktiskt inte bytat batteri alls sedan jag var i Stockholm och det var för fyra veckor sedan.
Det måste vara världsrekord! Brukade byta varannan vecka, ibland oftare än så. Plötsligt känner man sig riktigt miljövänlig också.

(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Inbyggd svettblockerare?

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Ja, nu får vi se hur länge ni hänger med!

På med joggingskorna, ut genom dörren, full fart nedför trapporna, ut i friska luften, hopp över staketet och hejhej till grannen vars hund alltid skall nafsa.

Varberg är en sommarstad och vad gör man när solen skiner? Jo, man beger sig till stranden. Den slingrande strandpromenaden är en lagom tröttsam joggingrunda. Man får väja, ducka, hoppa och öka/sänka farten mellan strosande turister, barnvagnar och cyklister.

Bland myllret av husvagnar på campingen, stiger grilloset till himlen och fiskmåsarna kalasar på skräp som inte fick plats i soptunnorna.. Vid Barnens strand utanför Fästningen vänder jag och försöker springa fortare nu när jag ska hem.
Ännu hänger ni med. Inte ett ljud.

Tjugofem minuter senare tittar jag i spegeln därhemma. Ser ut som om jag nyss har badat men det är ju svett.
Ni har inte krånglat alls, mina kära hörapparater! Inget knaster, tjutande eller brusande på grund av svett i maskineriet. Nästan för bra för att vara sant. Blir sugen på att ställa mig i duschen och se om ni pallar...


(1 kommentar )

---

Byebye Pip Katten

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


När jag kom hem från Stockholm och kramade sambon, blev han förvånad. Ett stort vargagrin.
- Du piper ju inte längre!

Det har varit en evig följetong oss emellan. Vi utvecklade en teknik som gick ut på att vi båda vred huvudet i en viss vinkel. Helst skulle jag vrida huvudet i 90 grader och nudda hans kind med min nacke, då pep det oftast inte. Om vi hade tur.
Annars flög hans hand upp och snabbt som attan vred han ned volymen innan jag hann vrida mig undan. För det är jobbigt att säga hallå, HALLÅ, jorden anropar, hum, hHUMm och leta efter rätt volymläge efter varje kram.

Fast alla är inte nöjda med mina tystgående apparater. Min systerdotter Moa, 9 år gammal, slängde sig om halsen på mig. Hon pressade huvudet mot mitt öra och tryckte på. Sedan kontrollerade hon att jag hade hörapparater på. En ny hård tryck-kram igen. Missnöjd min. Trulig mun.
- Vad har du gjort? Du ska ju pipa!

(2 kommentarer )

---

På jakt

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare



Heltossig över de nya hörapparaterna, studsade jag ned till Hornsgatan och ställde mig mitt på trottoaren. Dags för det verkliga testet; se om och hur det funkar ute i verkligheten. Sakta, sakta vred jag upp volymknappen och hörde bilarna som körde förbi på gatan.



Starkey hade programmerat in ett ljudligt pip när man når lagom-läge på hörapparaterna, vilket är himla smidigt! Då slipper iallafall jag att humma med mig själv varje morgon, för att leta upp detta läge, där man hör utan att pipa sin omgivning till vanvett.

Nu stannade jag inte länge på lagom-läget, för det lät högt och ovant i öronen. (Man är ju rädd om det lilla man har) Hann iallafall notera att en BMW lät helt annorlunda än en Volvo. Det visste jag inte.
Sådär höll jag på, provade mig fram, återupptäckte ljudminnen, skaffade nya, provade vänster öra, provade båda samtidigt och när jag blev mätt på bilar och avgaser riktade jag uppmärksamheten mot människorna som gick förbi mig.
Jag hörde dem, fast det har jag gjort förut men aldrig snappat upp ord ur en konversation. Nu gick det plötsligt. Det var som om min läppläsningsförmåga tillsammans med de nya hörapparaterna blivit mycket effektivare.


(Klicka här för att kommentera detta inlägg )

---

Lycka och en ny röst tack!

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare


Jag hörde bättre som barn. Hörde fågelkvitter, regnet som trummade mot taket och kattungen som spann i min famn. Alla dessa ljud försvann någonstans under en tids återkommande öroninflammationer när jag var arton, nitton år.
Nu kändes det som om jag fick tillbaka en del av hörseln. Ja, som om solen gick upp långt därinne i örat. Klart man blev väldigt emotionell...

De var tre personer som VERKLIGEN frågade mig hur jag hörde. Det var första gången i mitt liv och jag antar att jag satt där i stolen och lyste som en stjärna om natten. De gick igenom allt, testade allt och hela tiden frågade de om detta hördes bättre eller om detta var bättre eller detta?
Jag var en überlycklig försökskanin som till leda babblade om ’ihåliga eller fylliga ljud’ och till slut hittade vi läget där det kändes som om jag hörde allra bäst.
Satt och njöt av alla småljud i rummet, fotsteg över golvet, stolen som knakade, en hostning och jisses! Min egen röst lät konstig. Låter jag verkligen så...så pesig?! Och mamma sedan.
När jag kom in i hallen hos vår släkting kom hon gående och frågade: HUR GICK DET?
(Har hon alltid pratat så förgjordat högt?)
Ssssssssccchhhhh.

(2 kommentarer )

---

Före och efter

Av: Katrin Svensson 
Ämne: Gästbloggare



Det finns stunder när livet delas in i ett före och ett efter. När något händer som drar en linje mellan då och nu. Som gör att man aldrig kan gå tillbaka.

Onsdagen den fjärde juli 2007 var en sådan stund för mig. Jag gick från att höra i svart/vitt till att höra i färg.

Starkeys kontor på Brännkyrkagatan i Stockholm ser väl mest ut som alla andra kontor men låt er inte luras. Bakom de höga fönstren bubblar det av hjälpanda, vilja och energi.
I många år har jag alltid fått höra: Nej, du kan inte ha digitala hörapparater. Du hör för dåligt! Så jag kom inte till Starkey med något hopp om att kunna få bättre hörapparater än de jag hade.

På Starkey gjorde man genast ett nytt hörseltest. Det såg inte jättebra ut. Visst hade jag tappat lite på vänster öra. Där hade jag inte haft en apparat på flera år eftersom jag inte tyckte att jag hörde med den. Det visade sig att inställningen inte alls passade min hörselkurva.
När de plockade fram de digitala hörapparaterna stack det till i magen på mig. Nej, inte hoppas nu! Med de digitala bakom öronen blev jag kopplad till datorn, audionomen tryckte på en knapp och... DET FUNGERADE!

----------------------------StarkeyFakta------------------------------------------------------------------
Destiny 1200 Power Plus
Destiny 1200 Power Plus den mest kraftfulla digitala hörapparaten med riktfunktion på marknaden idag. Utvecklad för användare med svår höggradig nedsättning och med alla de funktioner som digital teknolgi kan åstadkomma.

Destiny 1200 Power Plus är försedd med AFI, det mest effektiva återkopplingselimineringssytemet på marknaden. Detta ger en hörapparat som fungerar utan visslingar och tjut.

Vidare så används Akustisk Signatur för automatisk reducering av störande ljud i olika situationer och Riktverkande Taldetektor som bevakar omgivningen och justerar för bästa talförståelse.

//Starkey


(1 kommentar )

---

Katrin Svensson - Gästbloggare på Starkeys blogg

Av: Ulf Kalla 
Ämne: Gästbloggare

Hej nu kommer hösten.

Efter en kortare semester är jag tillbaka på kontoret igen och ser fram emot höstens utmaningar.

Det känns väldigt bra för oss på Starkey att presentera Katrin Svensson som blir vår första gästbloggare. Jag tar och lämnar över texten till henne så får hon presentera sig själv:

----------------------------------------------


Märta Svensson? Säger sköterskan till oss i väntrummet och alla tittar på alla. Om ingen reser på sig, är det jag som är dagens Märta.
Märta, Matilda, Katrin Svensson heter jag fast tilltalsnamnet är Katrin.
29 år gammal, bor i Varberg, född gravt hörselskadad, bär hörapparater på båda öronen, har rest, sett, gjort, upplevt en del, har eget företag, jobbar som massage terapeut och skriver litegrand.
För en tid framöver skall jag blogga på Starkeys hemsida och då det är första gången jag bloggar, skulle jag varmt uppskatta små kommentarer under resans gång.

Nu kör vi!



----------------------------------------------

Tidigare kåserier av Katrin Svensson i Hallands Nyheter:

Vad sa du?, 2007-02-15
Min kära vattenhörapparat, 2007-02-05
Var är Hugin och Munin?, 2007-01-30


(8 kommentarer )

---